Som ni kanske kan tro så blev inte jag glad när jag fick min första mens, jag blev förkrossad!! Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till i det ögonblicket, tårarna bara strömmade nerför mina kinder kroppen skakade och jag var livrädd. Jag minns den dagen så tydligt, som om den vore igår. Jag var livrädd att berätta för min mamma, LIVRÄDD! Visste inte hur jag skulle berätta, om jag skulle säga eller skriva en lapp... Jag gick dagar, månder och klumpen i magen väckte  hela tiden. Tills en dag nör jag bestämde mig för att inte vara rädd utan jag skulle vinna över mensen, den skulle inte få sätta stopp för allt jag gjorde. Nej, jag skulle vinna!

Som ni kanske eller kanske inte vet, men oavsett så fick jag min mens ganska sent. Jag var 14 år. Jag hade väntat på mensen länge, och ville inget hellre än att få den. Jag var orolig, trodde jag vägde för lite så att min mens aldrig skulle komma, oroade mig och jag vet inte allt. Men en dag var det till slut en liten röd fläck i trosorna, det varade i två dagar. Men sen kom det inget mer. Jag började oroade mig och tänkte ut världens fantasier om varför den inte kom. När det i själva verket bara berodde på att den var oregelbunden.. Efter 7 månader kom mensen igen, den var efterlängtad! Men oj vilket helvete det var, det kom floder!! Inte nog med det så var vi utomlans just då. Det inlägget om min första mens kan läsas här. I alla fall efter det kom min mens hyfsat regelbundet.. Men oj vad mycket det kom, en månad blödde det så mycket att en nattbinda läckte på ca en timma. Då var jag livrädd, kunde knappt lämna hemmet. Träffade inte kompisar, var ständigt orolig i skolan. Oj vad mycket tankar som flög runt i mitt huvud då. 

Nu i efterhand så önskar jag över hela mitt hjärta att jag aldrig skulle längtat så mycket efter mensen. Jag offrade så oerhört mycket energi på det. Jag önskar att jag inte skulle ha längtat så himla mycket efter mensen som jag gjorde, för att det finns ändå inget jag skulle kunnat göra för att den skulle kommit fortare.. Och nu i efterhand så skulle jag inte viljat ha mensen en enda dag tidigare i mitt liv.. Jag önskar jag hade uppskatta mitt mensfria liv mera, men då visste jag ju inte vad det hela innebar. Första tiden, året jag hade mens var bokstavligen ett helvete för mig.

Det kommer flera inlägg om MIN mens, tro mig jag har mycket att berätta men tänker dra ut på det lite mer. Kom också ihåg att med detta inlägg vill jag inte skrämma er med mensen eller något, inte alls!! Jag berättar bara min sanning, och det betyder inte att era kommer bli lika hemska, och alla är inte som jag. Jag vet många som blir glada när de får första mensen. Kom också ihåg att våra kroppar är olika, precis som våra mensar!! När stunden väl är inne så löser det sig på ett eller annat sätt. Detta är ett tidsinställt inlägg, kommer kunna svara på era frågor och kommentarer på måndag 25/6 pga. Midsommarhelgen, kommer inte ha tillgång till dator.

Ni får jättegärna maila mig era historier, mens_fraga@hotmail.se