Jag är en som haft oturen att få käsnlig hud och för mig innebär det "problemhy" med pormaskar och finnar... Jag har gått till hudterapeuter (dvs. experter på det området) och har därför en del information som ni kanske inte vet. Jag tänkte dela lite med er för jag vet att jag är långt ifrån ensam.

- Köp inte dina ansiktsprodukter på Apoteket: Detta gäller er med problemhy, har du inga problem och använder dessa produkter så fortsätt eftersom du inte har några problem... Men har du problem så är det inget jag rekomenderar, och inte heller min hudterapeut. Jag ska förklara varför, för många tror Apoteket är bra och varför ska man inte tro det. Jo det är nämligen så att deras produkter innehåller alokohol, vilket torkar ut huden. Visst kan fungerar det att torka ut finnarna på kort sikt, men på långsikt försämmras det. För huden blir uttorkad och börjar istället producera mer talg än tidigare = mer pormaskar och troligen finnar. Så unvik alkohol i dina ansiktspordukter, vilket Apotekets produkter har. Jag rekomenderar affärer som Häslokost, Life m.fl Dessa har bra produkter utan konstiga ämnen utan 100% naturligt (från naturen och växter och utan alkohol, parabener, slikoner m.m)

- Kläm inte dina finnar: Oftast blir infektionen bara värre, om finnen är gul så klämm ut varet och sluta när det kommer blod. Var då noga med rena händer eller ta papper/tops. 

- Peta inte i ansiktet med smutisga händer: Finnar är faktiskt bakterier, vilket man kanske inte tror. Så undvik peta i ansiktet om du inte har rena händer.

- Ha inte smink hela tiden: Vila huden ibland och använda gärna mineralsmink, som andas. Till exempel p¨å sådant smink är I.d Men finns andra märken också!

- Kosten: Jag tror att man inte bara kan påverka huden inifrån, för trots allt så är det inifrån "problemen" kommer mestadels. Så äta inte bara sötsaker, äta frukter och grön.

Läs mer (väldigt bra information!)

Till exempel på 100% biologiska produkter och ekologiska är Dr Hauschka och Secuvie som finns i hälsoaffärer. Visst det kostar mer än på Apoteket, men huden mår bättre. Kostar kanske runt 200kr lite olika. Men fråga där! 

Läsare berättar om sin första mens, vill du oxkså dela med dig? Lämna kommentar eller maila till mens_fraga@hotmail.se :) Alltid roligt när ni berättar och delar med er!!

Vissa blöder mer och vissa mindre, that's how it is. Det här är riktat till er som blöder lite mer eller ni som inte haft mens så himlans länge.

Det första jag vill ta upp är olyckor. De har säkerligen hänt alla med mens någon gång, för mig har det hänt flera gånger... Mitt första tips är då att om man inte är så säker på sin mens (ännu) så undvik vita byxor den veckan, för mig är det något JAG aldrig har under veckan, även fast det var länge sen en olycka hände... Men personligen tycker jag det känns otryggt. För er som inte haft mens så länge och känner er osäkra så kan mörka byxor, gärna svarta göra så att ni känner er bättre till mods, för på svarta byxor syns knappt mensfläckar. Det andra tipset jag har är att ha nattbindor på natten för att undvika fläckar på lakanen.

Sen vill jag också ta upp... när olyckan väl är där:

- På byxorna? Gå på toan, byt bindan och knyt en tröja runt midjan. Har du ingen tröja be att få låna en kompis du litar på och berätta om incidenten. (Trevligt om man tvättar tröjan innan kompisen får tillbaks den även om den är fläckfri).

- Fläck i trosan (på tyget)? Ju snabbare du tar tag i det, desto enklare att få bort fläckan. En regel som alltid gäller. Spola upp handfatet/diskhon med kall vatten och i med tvål/tvättmedel och trosorna, låt de ligga i en kvart kanske ocg gnugga försiktigt sen. 

- På lakanet? Samma som trosorna, tänk på att inte stoppa hela lakanet i hon utan bara delen där fläcken är - underlättar lite.

Efter du har "tvättat för hand" lägg i tvättmaskinen och kör som vanligt, har inte fläcken suttit allför länge så går det bort i tvättmaskinen! 

Jag tycker verkligen det ovan var bra skrivit, det var liksom svart på vitt. Inte förenklat, inte försvårat - Bara Så Det Är! Det hör till naturen att vi kvinnor får mens, våra mammor vet om det, våra pappor vet, alla våra klasskompisar - ja alla vet att om du är tjej så har du eller kommer få mens. Simple as that :)

Ätströningar är något som blir mer och mer vanligt och främst bland unga i puberteten, något jag tycker är sorgligt. Men egentligen är det inte så himlans konstigt med alla modeller man ser överallt i media som är en size zero. Det är "samhällets idea". Nu ska ni komma ihåg att det är skillnad på att vara smal och att ha en ätsörning! Har man ätstörning så uppfattar man kroppen större oftast och försöker banta eller träna överdrivet mycket. Men det finns så många olika typer och grader, så svårt att dra alla typer av ätströningar över samma kant. 

Några tecken på att man kan ha en ätströning:

- Man börjar banta, synen på vikten och matvanorna ändras

- Skjuter upp måltider, vill äta ensam

- Äter oregelbundet, hoppar över vissa måltider

- Börjar träna överdrivet mycket

- Får svårt att koncentrera sig i skolan eller på jobbet

- Man blir mer kritisk till sin kropp

- Man utvecklar särskilda tvångsbeteenden

- Man kan känna ångest eller nedstämdhet

- Man skadar sig själv, får självmordstankar

- Gör sig av med det man ätit efter genom att kräkas

- Mensen uteblir 

Man ska undvika att banta medan man växer (på egen hand). Var inte så fixerade över eran kropp för den är perfekt ovadsett vad någon säger. Det viktigaste är att du ser till att du trivs i din kropp, den du är född i, den enda kropp du har. Ta hand om den, svält inte. Kom ihåg att det finns alltid hjälp att få om man ber om det (för de som behöver, kolla länkarna).

Läsa mer? Klicka här 

eller HÄR

BRA länk, tjejzonen - för alla som vill chatta med någon som kan, läsa m.m

Zero is not a size

En menshistoria som har trillat in :)

Hej! Jag har en historia om min första mens. Jag var 11 år och skulle fylla 12 tre dagar senare. En dag innan min födelsedag kände jag hur ont det gjorde i magen så jag gick på toaletten. Jag drog ner mina trosor och jag såg någonting rött! Så pinsamt, tänkte jag. Men jag visste att det var min mens. Jag kommer ihåg hur pinsamt det var för mig att berätta för mamma men det gjorde jag ändå! Och det är jag stolt över!