Ni som har följt bloggen ett tag vet att jag inte alltid är jättepersonlig av mig i bloggen för att jag egentligen inte är jättebekväm med det. Men jag delar mer än gärna med mig av mina kunskaper och jag vill inget hellre än att nå ut till er och hjälpa er eller kanske lära er något nytt av något jag har hyfsad koll på. För jag har själv varit den osäkra tjejen som gått runt med tusen tankar och funderingar i huvudet utan någon att fråga.  En tuff period i livet för mig som jag fick gå igenom alldeles på egen hand. 

Men den vägen har tagit mig dit jag är idag dvs. en självsäker tjej som trivs med den jag är. Däremot har jag dagar när marken under mina fötter försvinner också, jag har dåliga dagar då jag inte alls trivs i den kroppen jag är i. Men i slutet av dagen så är glad över den jag är och trivs. Däremot har det absolut inte alltid varit så, som jag sa var jag en gång den där osäkra tjejen med komplex över varenda kroppsdel i princip. Men jag har tagit mig upp ur den gropen, det har tagit tid. Men det har absolut varit värt all den tiden, för idag har jag lärt mig acceptera kroppen jag har. För att inte nämna att jag faktiskt är nöjd med hur jag ser ut, något jag tycker alla verkligen ska vara!! 

Mina komplex jag haft tidigare i livet har varit precis tvärtom mot allt man läser i tidningarna... Jag har alltid varit smal och fått höra det från höger och vänster. Jag har hela livet haft "mellanrum mellan benen", något man idag kallar thigh gap enligt medierna... Enda sedan jag gick i 6:an har jag velat kunna nudda benen med varandra när man står ihop om ni förstår. Det har varit mitt "mål". Något jag aldrig kunnat och inte heller kan idag, för alla är byggda olika har olika förutsättningar - simple as that. Jag har också genom hela högstadiet väntat på att få bröst, men de blev aldrig mer än A. Där har ni två av mina komplex som jag lidit så mycket för, ni skulle bara veta. Idag kan jag ärligt säga att jag inte kunde bry mig mindre. Jag går rakryggad på stranden och är nöjd med hur jag ser ut, jag har lärt mig att uppskatta vad jag har och är född med. 

Visst jag är lite underviktig, men jag äter av allt jag vill ha både nyttigt och onyttigt - inget jag tänker över. Jag äter vad som finns och så att jag blir mätt. Och det viktigaste av allt jag är GLAD! Jag kan också tillägga att det var väldigt länge sen någon sa att jag var "så smal", jag tror det beror på vad man utstrålar!! Jag tror nyckeln till mycket är utstrålningen och inställningen!!!!

Vad jag vill få sagt med detta inlägg är att alla har komplex mer eller mindre, speciellt under puberteten. Ingen är bättre eller sämre än den andra och alla ser olika ut. Vi har olika förutsättningar, kom ihåg det!!!!! Jag hoppas detta inlägg kanske gett er en tankeställare. :) Jag hoppas också att ni vänder på bilden och ser det fina mer er istället för att fokusera på komplexen.