Först och främst måste jag bara säga TACK för att ni fortfarande läser och kommer hit dagligen, det betyder guld! Kan ju passa på och berätta vad sjutton det är jag gör som är så tidskrävande att jag aldrig bloggar... Jag tog ju studenten i våras och i somras flyttade jag till Kalifornien och här bor jag nu och jobbar som au pair i en familj (nanny typ). Så när jag inte jobbar är jag ute väldigt mycket och ser mig om. Så där har vi min historia.

Fick ett mail härom dagen då en tjej ville dela med sig av sin PMS-historia så tänkte vi låter henne göra det. Skrivs alldeles för lite om PMS och många förstår sig inte ens på det och tror det är påhitt. Kanske är lätt hänt, men de som verkligen har det vet att det är allt annat än påhitt. Här har vi hennes historia:

Jag är en tjej som är 19 år. Och har haft mens i ca: 6-7 år, haft problem med PMS och mensvärk ibland till och från. Jag fick min mens som 13 och problem med PMS och mensvärk när jag var 15-16 år gammal. Har funderat att börja med P-piller eller nått annat, men vet inte riktigt än. Iaf jag kan få PMS-utbrott jag kallar det för det, ca: 1-2 veckor innan mensen kommer igång! 

Onsdag den 7:e oktober 2015 i år, fick jag ett PMS utbrott. Vi skulle ha teater och testa olika scener, vi skulle hitta på egna saker att vara och göra. Och jag hade fått en roll att spela en roll, som jag inte alls ville vara. Så jag blev sur och ledsen på min drama lärare... Och allt gick utöver min drama lärare och mina vänner!! Jag var nere och ledsen sen tidigare så det gjorde inte direkt saken bättre, att sitta och tjura där. Jag drog ju ner min drama lärare mest. Hon som betyder oerhört jätte mycket för mig. Hon finns alltid där i vått och torrt för mig. Så nästan hela den drama/teater lektionen satt jag och va sur och ledsen. Då min drama lärare sa: gå ner och hämta det här. Då jag nickade nej! Då satte hon sig bredvid mig, pratade lugnt. Jag som vanligtvis kollad upp på henne. 

Den här gången kollade jag bara bort: ner i golvet och in i väggen. Vilket jag inte brukade göra. Hon blev lite sur och gick ifrån mig och sa: jag blir så trött på personer som sitter när dom är nere. Jag fick lite ångest efteråt då vi hade slutat. Jag var bara med på kanske 2 grejer som vi gjorde den dagen på draman. När vi skulle tillbaka till skolan gick mina tjejkompisar ifrån mig - jag fick gå själv. Vilket fick min drama lärare och tänka: "om jag och tjejerna var osams?" Jag sa då nej det är vi inte, jag fick endå gå själv hit, så det gör inget. Min drama lärare sa: det kommer bli bättre nästa vecka. Både hon (dramaläraren) och jag tänkte säkert det är bättre och prata med varandra, när båda har lugnat ner sig. 

Jag tror min drama lärare tänkt på hur jag hade varit under hela lektionen, och hur jag mådde. För jag kände på mig efter jag hade slutat och gått till skolan, så skulle hon skriva till mig på fb-chatten. Vilket hon också gjorde. Vi redde ut det där, vi kunde prata mer. Då hon sa: att hon inte kände mig, att jag brukar vara aktiv på draman, men det blir bättre nästa vecka. Jag berättade varför jag mådde och varför jag var var som jag var just idag! Hon förstog mig rätt bra. 
Veckan efter då vi hade drama/teater igen, så sa min drama lärare hej till alla när dom hade kommit. Mellans jag gick fram till mina drama lärare och kramade om henne. <3 Det var som att be om ursäkt och säga förlåt som jag har bettet mig, veckan innan. Det kändes så värdefullt att ge en kram. Slut.

Bild.

Hej på er, det var inte igår :) Skulle ljuga om jag sa att jag inte haft fullt upp men om det hjälper har jag dåligt samvete över det!! Här kommer i alla fall tre menshistorier som trillat in under tiden! Och vad kul att ni fortfarande läser, betyder guld