Ganska ofta känner jag att jag är osynlig, då menar jag inte att jag börjar få superkrafter utan att folk inte märker mig. När jag t.ex är med en '' föredetta '' superpoppis tjej som nu och då var min bästa vän brukar de hon träffar typ krama henne, prata med henne och inte märka mig. Om någon sett the duff så känner jag mig som the duff just nu. Har typ 3 före detta poppisar och fortfarande är poppisar och då och nu mina bästa vänner men det är samma sak liksom, ingen märker mig. Känner mig som ett tredje/fjärde hjul, de behandlar mig ju som en vän. När jag och en av mina allra bästa vänner gick på en basketträning tillsammans, bara för att prova så fick hon den mesta hjälpen och vi var lika dåliga eller bra båda två. Eller så är jag född basketspelare men det tror jag inte, varför hjälpte de henne men inte mig? De visade henne men inte mig? Låter självklart som om att jag är så jävla svartsjuk men jag känner bara att jag inte finns. Är liksom bara en skugga eller ett tredje/fjärde hjul som följer efter alla. Vad ska jag göra? Sen kan alla tre prata om hur elak nån kille är eller något men det är knappt så att killarna märker mig heller.. kan ingenting om killarna medans de haft förhållande med dem och vart med dom typ hela tiden, förr hade jag typ bara killvänner men nu är det skit svårt att skaffa några, vad ska jag göra?

Hej, blir så ledsen av att höra enna typen av frågor!! Men du kanske kan prata med dina vänner och berätta hur du känner. Eller på till exempel basketträningen, om inte tränarna fattar att du behöver hjälp så FRÅGA om hjälp säg att du inte förstår det momentet. För vissa människor fattar inte riktigt sånt och då får man helt enkelt göra det enkelt för dem och BE om hjälp. Försöka ta lite mer plats, det kanske inte är det lättaste men du har bara detta liv så gör det bästa utav det :) Ändra din inställning så brukar oftast resten lösa sig!!! Lycka till och kram på dig

Finns det några rätt eller fel när det gäller mens? Hur ska mens vara, och hur ska den inte vara? Väldigt "stor"/allmän fråga men undrade bara haha

En väldigt bra fråga!! Och NEEJ det finns egentligen inget rätt eller fel, allas kroppar är olika så de reagerar olika. Jag brukar säga att om mensen påverkar dig så mycket i vardagen att du måste planera efter den så sök hjälp (för det finns hjälp att få mot olika problem), eller om man blöder väldigt mycket eller länge. För det ska man inte behöva stå ut med!! Men annars så är alla normala på SITT sätt!!

Som ni kanske vet bor jag i USA nu och hade bott här ett tag nu - tillräckligt länge för att komma in i kulturen och allt. SÅ hur pratas det om mensen här? Är det stor skillnad från Sverige? Det tänkte jag dela med mig av. Och svaret är JAA, alla är så myceket öppnare och mer avslappnade. Hörde till exempel här om veckan när jag skulle hämta upp mitt värdbarn i skolan att några  andra föräldrar satt och pratade intill mig. Så då berätttar ena pappan där att hans dotter fick sin första mens förra veckan. Det skulle ju aldrig hända i Sverige, helt öppet i skolan. Men jag gillar det, här pratas det om det som att det är helt normalt!

En annan historia är när jag skulle köpa tamponger här för första gången, stod som ett frågetecken vid hyllan för det finns MÅNGA att välja på. Men så kommer en annan tjej så frågar henne vad hon rekomenderar, så berättar hon vilken hon använder och att hennes dotter också gillar de. Så fick en liten genomgång bland tampongerna här haha.

Har ju även vänner från hela världen här och alla är så öppna och pratar om det som världens naturligaste sak vilket det ÄR!! Även fast jag var ganska bekväm att prata om mensen och så innan så har jag blivit så mycket bekvämare med det här!!

Här kommer två frågor från veckan:

Hej, jag undrar om man kan ha menskopp till sina flytningar, har nämligen väldiga problem med att jag har så mycket flytningar?

Ja, faktiskt så kan man det (till skillnad från tampong som man INTE ska ha till bara flytningar). Detta beror på att menskoppen är tillverkad av silikon (och inte bomull) så den suger INTE upp någon vätska utan samlar bara upp den i koppen. Så det torkar inte ut slidan oavsett om man har mens eller inte. Däremot tror jag man ska tänka på att vila underlivet också och inte gå runt med det heeela tiden, så förslagsvis den tiden av månaden man har som mest flytningar om man verkligen vill ha det. Var också noga med att rengöra menskoppen och koka den regelbundet så du tar död på alla bakterier.

Hej jag är 14 och har inte fått mens. Mamma fick sin mens när hon gick i 8:an-9:an. Jag har nu haft bruna flytningar fyra dagar i rad och jag undrar vad det är?

Detta är ett väldigt typiskt sätt som mensen börjar på och är väldigt vanligt! Så prata med din mamma och förbered dig med menskydd så har du inget att oroa dig över1!

Lite news för er kommer här! Så fick en kommentar häromdagen som önskade ett "schema" så man vet lite när jag bloggar. Så tänkte ge det ett försök. Jag tänkte köra ett måndags-inlägg (så kika in på måndagar med andra ord, eller det kanske blir tisdagar md tanke på tidsskillnaden?), och sen en fråge-fredag, då jag väljer ut en eller ett par frågor som trillat in som kanske är lite större eller som bara sticker ut som jag svarar på. Hur låter det?! Måndagar & Fredagar, lägg det på minnet mina vänner.

Denna måndag då (ja det är fortfarande måndag för mig).blir det ett inlägg om oregelbunden mens. Oftast har det flesta oregelbunden mens i början av sin första tid med mens. Den brukar vara som mest oregelunden under det första året, men det är inget konstigt om den är oregelbunden längre heller. Precis som vissa får regelbunden mens på en gång så får vissa aldrig riktigt regelbunden mens. Alla är olika och bara för man inte har regelbunden mens så är man inte onormal. Det är vanligare än man tror. Man kan också ha regelbunden mens till en början för att den lite senare blir oregebunden. Allt beror på hormonnivåerna ifall de är stabila och följer en regelbundhet. 

Först och främst måste jag bara säga TACK för att ni fortfarande läser och kommer hit dagligen, det betyder guld! Kan ju passa på och berätta vad sjutton det är jag gör som är så tidskrävande att jag aldrig bloggar... Jag tog ju studenten i våras och i somras flyttade jag till Kalifornien och här bor jag nu och jobbar som au pair i en familj (nanny typ). Så när jag inte jobbar är jag ute väldigt mycket och ser mig om. Så där har vi min historia.

Fick ett mail härom dagen då en tjej ville dela med sig av sin PMS-historia så tänkte vi låter henne göra det. Skrivs alldeles för lite om PMS och många förstår sig inte ens på det och tror det är påhitt. Kanske är lätt hänt, men de som verkligen har det vet att det är allt annat än påhitt. Här har vi hennes historia:

Jag är en tjej som är 19 år. Och har haft mens i ca: 6-7 år, haft problem med PMS och mensvärk ibland till och från. Jag fick min mens som 13 och problem med PMS och mensvärk när jag var 15-16 år gammal. Har funderat att börja med P-piller eller nått annat, men vet inte riktigt än. Iaf jag kan få PMS-utbrott jag kallar det för det, ca: 1-2 veckor innan mensen kommer igång! 

Onsdag den 7:e oktober 2015 i år, fick jag ett PMS utbrott. Vi skulle ha teater och testa olika scener, vi skulle hitta på egna saker att vara och göra. Och jag hade fått en roll att spela en roll, som jag inte alls ville vara. Så jag blev sur och ledsen på min drama lärare... Och allt gick utöver min drama lärare och mina vänner!! Jag var nere och ledsen sen tidigare så det gjorde inte direkt saken bättre, att sitta och tjura där. Jag drog ju ner min drama lärare mest. Hon som betyder oerhört jätte mycket för mig. Hon finns alltid där i vått och torrt för mig. Så nästan hela den drama/teater lektionen satt jag och va sur och ledsen. Då min drama lärare sa: gå ner och hämta det här. Då jag nickade nej! Då satte hon sig bredvid mig, pratade lugnt. Jag som vanligtvis kollad upp på henne. 

Den här gången kollade jag bara bort: ner i golvet och in i väggen. Vilket jag inte brukade göra. Hon blev lite sur och gick ifrån mig och sa: jag blir så trött på personer som sitter när dom är nere. Jag fick lite ångest efteråt då vi hade slutat. Jag var bara med på kanske 2 grejer som vi gjorde den dagen på draman. När vi skulle tillbaka till skolan gick mina tjejkompisar ifrån mig - jag fick gå själv. Vilket fick min drama lärare och tänka: "om jag och tjejerna var osams?" Jag sa då nej det är vi inte, jag fick endå gå själv hit, så det gör inget. Min drama lärare sa: det kommer bli bättre nästa vecka. Både hon (dramaläraren) och jag tänkte säkert det är bättre och prata med varandra, när båda har lugnat ner sig. 

Jag tror min drama lärare tänkt på hur jag hade varit under hela lektionen, och hur jag mådde. För jag kände på mig efter jag hade slutat och gått till skolan, så skulle hon skriva till mig på fb-chatten. Vilket hon också gjorde. Vi redde ut det där, vi kunde prata mer. Då hon sa: att hon inte kände mig, att jag brukar vara aktiv på draman, men det blir bättre nästa vecka. Jag berättade varför jag mådde och varför jag var var som jag var just idag! Hon förstog mig rätt bra. 
Veckan efter då vi hade drama/teater igen, så sa min drama lärare hej till alla när dom hade kommit. Mellans jag gick fram till mina drama lärare och kramade om henne. <3 Det var som att be om ursäkt och säga förlåt som jag har bettet mig, veckan innan. Det kändes så värdefullt att ge en kram. Slut.

Bild.

Hej på er, det var inte igår :) Skulle ljuga om jag sa att jag inte haft fullt upp men om det hjälper har jag dåligt samvete över det!! Här kommer i alla fall tre menshistorier som trillat in under tiden! Och vad kul att ni fortfarande läser, betyder guld

Allt man egentligen ser är ju mensen men det är inte mensen i sig som kan göra oss gravid. Utan det är ägglossningen, en funktion många inte känner av alls. Ägglossningen är precis som mensblödningen en del i mensen cykel (en menscykel är ca en månad). Så har man en regelbunden mens inträffar ägglossningen ca 2 veckor innan mensblödningen. Det är då risken/chansen är som störst att bli gravid, dock kan man bli gravid hela månaden även om vissa tider är mer troliga.

Vid ägglossningen så släpps ett ägg iväg från äggstocken och inväntar befruktning av en spermie. Sker in det (sex) så måste ägget och den upbyggda slemhinnan komma ut för att ge plats tills nästa månads ägg därav mensblödningen. 

P-piller, en diskoussion som har många vinklar och även jag har min vinkel. Men kom alltid ihåg att aldrig dömma något förens ni testat och fått er egen uppfattning. Jag har testat och jag har min uppfattning, men alla tycker olika så för vissa funkar det utmärkt och för andra inte. För mig av det jag testat så håller jag mig gärna bortom från det än så länge. Kanske kan ändras i framtiden, vem vet.

Nummer ett att veta är att p-piller (eller mini-piller) är hormoer du tillsätter i kroppen, konstgjorda hormoner som finns naturligt i kroppen. Hormoner är det som styr många av vår kropps funktioner och att börja mixtra med könshormonerna har påverkan på ett eller annat sätt för de flesta. Man kan få annat humör, illamåeende, ömma bröst, mer eller mindre finnar, nedstämdhet m.m För min del mådde jag fruktansvärt illa och kräktes.

Kort sagt ändrar man kroppens hormonbalsnas med p-pller, men har men obalans innan kan p-piller hjälpa till att stabilisera den. Så vissa kan hjälpas av p-piller. Och för alla är inte p-piller ett skydd mot gravdiet, vissa äter p-piller för att kunna leva ett normalt liv med mensen. Har man väldigt extrem mensvärk eller blöder väldigt mycket eller länge så kan p-piller hjälpa mot det. Man får både mindre värk, mens och antalet blöd-dagar. Har man inga problem med mensen eller ett aktivit sexliv tycker jag däremot p-piller är onödigt. Är ni nyfikna eller vill veta mer så kontakta din ungdomsmottagning!