Att prata är en nyckel i livet till många dörrar, det gäller allt inte bara om det tabubelagda ämnerna utan om allt. För berättar man inte vad man tycker eller känner så kommer inte de i din omgivning få veta helle och hur ska det då bli bättre? Så våga prata, det betyder så mycket och ger så mycket. Jag var en gång i tiden en mussla som inte öppnade mig för någon över huvud taget alls, jag var rädd för att släppa folk in för nära för det är också då som man kan bli som mest sårad. Men våga leva och göm dig inte, livet är för kort för att slösa bort.

VÅGA PRATA, har du något på hjärtat så prata. Det spelar ingen roll om det handlar om vad du känner eller om mensen eller något annat... Sluta grubbla så mycket på egen hand, att tänka för mycket är sällan bra. Tro mig jag vet! Varför ska vissa saker vara så mycket svårare att prata om? Det är samhället som satt de gränserna, och idealen. 

Har du något tjejproblem, till exempel mensen så gå till din mamma eller bästa vän - någon du litar på. Tänk inte, utan bara säg vad du har på hjärtat rakt ut. Personerna som älskar oss, dömmer oss inte. Det är just därför som vi kan prata om det känsligaste med just dem. Våra mammor har gått igenom puberteten och mensen en gång i tiden, hur svårt det än är att föreställa sig så vet de exakt vad det är du går igenom!! Så mammorna om någon är de som kan hjälpa oss och de VILL hjälpa oss. Men då måste vi också låta de hjälpa oss. Våra föräldrar har vetat sen dagen vi föddes att vi kommer växa upp och gå igeom puberteten, det är normalt och naturligt. Varför skämmas över att vara normal.

Jag är så ledsen över den dåliga uppdateringen (vilket jag nämnt tidigare), men allt det jag skrivit i detta inlägg kan man säga att jag lever i just nu. Jag lever livet på andra sidan jorden helt utan trygghet. Tog mitt pick och pack och lämnade min komfort-zone utan någon vid min sida. Bland det svåraste jag gjort, men samtidigt bland det bästa jag gjort för min skull. Så längs denna väg har jag definitivt fått prata och stå upp för mig själv, för har ingen som helst att luta mig mot eller prata mitt modersmål med. SÅ VågaPrata :) 

Från min allra innersta vrå så kan jag med hela mitt hjärta säga att alla, varenda liten individ därute förtjänar att vara nöjd med sig själv och gilla den kropp som man är född i. Tyvärr så är det inte riktigt så i samhället vi lever i idag. Långt ifrån alla är nöjda med den man är. Jag tycker det här är väldigt sorgligt och att det är ett väldigt viktigt ämne att ta upp för det skrivs alldeles för lite om det. Vart man än tittar så ser man fantastiska ansikten och kroppar på bilder som cirkulerar på nätet, i tidningar, på tv:n och diverse olika sociala medier... Vad som inte framgår är att dessa bilder är retucherade i 99 av 100 fall ungefär. Media fösöker framställa något som inte ens är rimligt, då är det ju inte konstigt att många människor och speciellt unga tonåringar börjar ogilla sin kropp. Idealen i samhället är förvrängda och varför ska vi behöva jämföra oss med dessa retucherade modeller och känna oss ännu sämre? 

Alla har vi brister och skavanker, men vad gör det? Det visar bara att vi är mänskliga (och unika). Det är inte det man ska fokusera på, bristerna kommer att gå vid vår sida ovadsett om vi gillar det eller inte. Så ta fram optimisten i dig och gör dina svagheter till din styrka. Det är inte värt att lägga ner tiden på pessimisten i dig för den kommer alltid bara att se bristerna och lägga tyngden vid det. Nu är tiden inne för oss att börja uppskatta vad det är vi faktiskt har, jag vet att du har extremt mycket att vara tacksam över - det har vi alla. Alla har något ljus som är tänt i den mörka tunneln och som visar dig vägen framåt. Faktiskt så är det inte de gladaste människorna som har det bästa utav allting utan de gladaste människorna är de som gör det bästa av vad de har. There's a difference. 

En gång i tiden var jag den där osäkra tjejen som gick runt på skolgården utan att våga ha riktig ögonkontakt med någon, ville helst inte prata högt och tog ingen plats. Ni vet den där tysta tjejen som man inte får ett riktigt grepp om. Henne var jag. Den tiden är förbi nu, jag växte ur mitt sköldpaddsskal och vågade sträcka på ryggen, prata med främlingar jag aldrig träffat förut och jag vågade hålla kvar ögonen när någon kollade på mig. Jag gick från att vara den osäkra tjejen till att bli säker på mig själv, jag tror jag hittade min väg. Alla förtjänar att hitta sin väg, men ibland hamnar man på lite sidostigar innan man hittar rätt. Den snabbaste vägen är inte alltid den bästa för oj vad jag har lärt mig mycket om mig själv och andra längs min väg. Jag vågar ha egna åsikter och stå upp för vad jag tycker, alla borde våga stå upp för sig själva för vem ska annars göra det?? Lev nu, inte sen. 

Och är ni lite vilse just nu på eran väg så ta det lugnt och njut av utsikten och guppen på vägen och tids nog kommer du också hitta rätt. ♥ Stay strong

Mens kan vara skitjobbigt rent ut sagt och förstöra en hel dag för en (eller flera dagar), men den är en del av en fertil kvinnas liv och vi måste gilla läget mer eller mindre (och tycka lite synd om oss är helt okej). Men i slutet av dagen så är den ju faktiskt ganska bra om man tänker steget längre. Mens är inte bara blod i trosan även om det kanske är så som man ofta förknippar mens med... För mensen kan leda till något så mycket mer än smärta och hat, den kan leda till kärlek och bland det finast vi kan åstadkomma.. Det är tack vare den som vi kan bilda ett litet liv. Den är ett tecken på att din kropp fungerar som den ska.

Så låt inte mensen tynga ner dig (det gjorde den för mig i början). Tänk på alla fördelar mensen har och se det positiva om det är tufft. Du är i alla fall långt ifrån ensam kan jag lova, större delen av jordens kvinliga befolkning har mens och 1/4 av jordens fertila kvinnor har mens samtidigt som dig. Ta bara din skola, av 1000 elever så har ca 125 elever mens (ungefär). Så du är aldrig ensam, tjejer i din omgivning har mens hela tiden och tjejer du möter på gatan.

En bild som inte har något med inlägget att göra, men tyckte om den så mycket. För jag tycker det stämmer så.

Översättning (ungefär): "Varning! Reflektioner i denna spegel kan vara förvrängda av samhällets ideal."

Ni som har följt bloggen ett tag vet att jag inte alltid är jättepersonlig av mig i bloggen för att jag egentligen inte är jättebekväm med det. Men jag delar mer än gärna med mig av mina kunskaper och jag vill inget hellre än att nå ut till er och hjälpa er eller kanske lära er något nytt av något jag har hyfsad koll på. För jag har själv varit den osäkra tjejen som gått runt med tusen tankar och funderingar i huvudet utan någon att fråga.  En tuff period i livet för mig som jag fick gå igenom alldeles på egen hand. 

Men den vägen har tagit mig dit jag är idag dvs. en självsäker tjej som trivs med den jag är. Däremot har jag dagar när marken under mina fötter försvinner också, jag har dåliga dagar då jag inte alls trivs i den kroppen jag är i. Men i slutet av dagen så är glad över den jag är och trivs. Däremot har det absolut inte alltid varit så, som jag sa var jag en gång den där osäkra tjejen med komplex över varenda kroppsdel i princip. Men jag har tagit mig upp ur den gropen, det har tagit tid. Men det har absolut varit värt all den tiden, för idag har jag lärt mig acceptera kroppen jag har. För att inte nämna att jag faktiskt är nöjd med hur jag ser ut, något jag tycker alla verkligen ska vara!! 

Mina komplex jag haft tidigare i livet har varit precis tvärtom mot allt man läser i tidningarna... Jag har alltid varit smal och fått höra det från höger och vänster. Jag har hela livet haft "mellanrum mellan benen", något man idag kallar thigh gap enligt medierna... Enda sedan jag gick i 6:an har jag velat kunna nudda benen med varandra när man står ihop om ni förstår. Det har varit mitt "mål". Något jag aldrig kunnat och inte heller kan idag, för alla är byggda olika har olika förutsättningar - simple as that. Jag har också genom hela högstadiet väntat på att få bröst, men de blev aldrig mer än A. Där har ni två av mina komplex som jag lidit så mycket för, ni skulle bara veta. Idag kan jag ärligt säga att jag inte kunde bry mig mindre. Jag går rakryggad på stranden och är nöjd med hur jag ser ut, jag har lärt mig att uppskatta vad jag har och är född med. 

Visst jag är lite underviktig, men jag äter av allt jag vill ha både nyttigt och onyttigt - inget jag tänker över. Jag äter vad som finns och så att jag blir mätt. Och det viktigaste av allt jag är GLAD! Jag kan också tillägga att det var väldigt länge sen någon sa att jag var "så smal", jag tror det beror på vad man utstrålar!! Jag tror nyckeln till mycket är utstrålningen och inställningen!!!!

Vad jag vill få sagt med detta inlägg är att alla har komplex mer eller mindre, speciellt under puberteten. Ingen är bättre eller sämre än den andra och alla ser olika ut. Vi har olika förutsättningar, kom ihåg det!!!!! Jag hoppas detta inlägg kanske gett er en tankeställare. :) Jag hoppas också att ni vänder på bilden och ser det fina mer er istället för att fokusera på komplexen. 

Tycker ni alla ska offra 3 min till denna video. Så sjukt inspirerande och man får verkligen en tankeställare. Det är Always som ligger bakom vieon. :) Stor tumme upp för Always!!

Ps. Vill ni ha svensk textning? Går att lägga på svensk textning om man vill, tryck på ikonen som heter "textning" nere i högra hörnet på videon, välj påslagen och välj språk - svenska! 

Gilla det här inlägget om du håller med, hjärtat ner till höger!!!

#LikeAGirl

En lite påskhälsning från mig att du är perfekt precis som den du är. Låt ingen försöka intala dig något annat, stå på dig och ta inte åt dig. Jag vet att det låter så himlans lätt när man bara läser på en skärm men faktum är att när man väl hamnar i en situation när någon försöker trycka ner en så är det inte så himla lätt som det låter. Det är inte lätt att alltid stå på sina ben när de bara vill vika sig.

Jag hade en kompis för flera år sen... Hon var snäll i de flesta fall, men ibland märkte jag verkligen hur hon försökte att trycka ner mig, för att hon skulle känna sig bättre? eller vad vet jag... Har inget exempel just nu, men det kunde vara enkla kommentarer som hon bara skulle "vara bättre på" eller allmänt få mig att känna mig sämre, skulle jag beskriva det. Däremot är jag en som i de flesta fall inte tar åt mig. Ärligt talat ska jag skriva min sanning vad jag tänkte, och det är så jag alltid tänker om jag hamnar i liknande situationer eller ser någon annan. Nämligen att stackars (den som säger det), den kan inte må bra om den måste sänka andra personer för att känna sig bättre... Jag tror det kan ligga något i det faktiskt...Idag umgås jag inte med den personen längre, jag villa vara omgiven av snälla människor som gör allt för att lyfta mig och detsamma gör jag för de. Win win!

Nu svamlade jag iväg igen, helt osammanhängande och personligt typ. Men ärligt talat vad jag vill få sagt med det här inlägget är att du är perfekt och om någon försöker trycka ner dig, don´t let them. Ingen blir nedtryckt utan att tillåta det!! Så stå på dina sköra ben men låt de inte vika sig. Bygg de starkare och lämna dina "vänner" som trycker ner dig. De förtjänar ingen som dig, och du förtjänar bättre. :) GLAD PÅSK!

Ni får jättegärna kommentera förslag på inlägg ni önskar mig skriva.

Lägg inte ner din dyrbara tid på att önska efter något du inte har, eller jämföra dig med dina kompisar. För du ser ju bara allt det bra som du "drömmer om", men tro mig de har också komplex och imperfections - bara det att du kanske inte ser det. För man är så mycket hårdare mot sig själv och dömer sig själv mycket hårdare - gör inte det. 

Ingen är perfekt, alla har något som de gillar mindre med sig själv. Istället, lägg den tiden på dig själv att se allt som faktiskt är så himla bra. För någonstans i världen är det någon som skulle kunna döda för dina imperfections, dina svagheter. Ta till exempel en tjej som är jätteonöjd med sina små bröst då kan jag tala om att någonstans finns någon med gigantiska bröst som inget hellre vill ha små. Så lägg er i tid på era positiva sidor och det du är nöjd med.

Jag lovar att någon där ute skulle gå genom eld och vatten för att få det du har, jag lovar. För hur mycket du än vill ha något annat så får du nöja dig med vad du är född med. Då har du två alternativ: Antingen kan du drömma och längta efter att få slippa dina imperfections ELLER så kan du jobba med dina förutsättningar och uppnå resultat. Alla har olika förutsättningar, det är ett faktum. MEN alla kan jobba på det och bli bättre och få resultat. Så sträck på ryggen och var stolt över den du är. Dina svagheter/brister är vad som gör just dig perfekt. En diamant i en guldgruva.

*

You are perfect exactly as you are.

With all your flaws and problems,

there's no need to change anything.

All you need to change is the thought.

*

Det här är riktat till dig som just nu läser det här inlägget, just precis du där bakom skärmen. :) Jag vill att du om du inte redan gör ska stå upp för dig själv, våga stå på dina egna ben och prova dina vingar. Många av er som läser det här har säkert många bra kompisar men förlita er inte på att ni kan lita på de hela livet även om det känns som det nu, därför kan ni inte luta er mot de ni måste stå på era egna ben, de enda par ben som bär er till era drömmar och mål! Du ska gå din egna väg och göra dina egna spår för följer du någon annan så kommer du heller inte kunna gå längre, det kommer ta stopp. Så gå din egna stig, du behöver ingen motorväg för att ta dig fram. 

Bara för att alla andra tycker på ett sätt så betyder det inte att det du tänker är fel. Det betyder att alla andra är för klena för att ha en egen åsikt. Det är du som tänker rätt som faktiskt står för vad du tycker och det är du som kommer att gå långt och inte fastna bakom någon annan i dess fotspår. 

Det är lite så här jag ser på saker och ting, det är svårt att sätta ord på det men om det gick så är det så jag skulle göra (som ovan). Så jag lever, för jag lever på mitt sätt, efter mina regler och mina förutsättningar. Vilket även ni borde göra! Låt er inte påverkas av andras åsikter för dina betyder mer, de bär dig dit du vill.