Det här inlägget kommer för mig att bli ganska personligt och det är något som jag inte skrivit om tidigare då det som sagt är personligt. Men jag vet att jag inte är ensam om det, precis som ni inte är ensamma om era problem vad nu ni har för problem. Så med detta inlägg vill jag dela en del av min historia och om någon har det liknande så kom ihåg du är inte ensam! Det här är en del av min historia. Vissa av er kanske vet att jag hade en extremt riklig mens till en början och då menar jag EXTREMT. Fick gå upp ungefär 4 gånger på natten när det var som värst, så min sömn fick lida en hel del... Inte nog med det så fick jag järnbrist (anemi) på köpet, så hade ett väldigt lågt hb-värde (hemoglobin). En tid som tog hårt på mina krafter och mitt psyke - levde ju livet efter mensens villkor. Till slut blev jag så himlans trött på eländet och ringde ungdomsmottagningen, de hade full förståelse och tog mig på allvar (jättetrevliga för övrigt). Long story, short så fick jag p-piller. Den första sorten mådde jag sjukt jävla illa av och spydde bara av, så fick sluta med den och byta till en annan sort vilket funkade ganska bra. Mensen blev i alla fall mindre vilket var allt jag drömde om då.

Tiden gick och jag kände att jag inte ville ha p-piller längre av olika anledningar så slutade. Trodde min mens skulle börja bli riklig igen, men turligt nog blev den inte det vilket jag är tacksam över.