Från min allra innersta vrå så kan jag med hela mitt hjärta säga att alla, varenda liten individ därute förtjänar att vara nöjd med sig själv och gilla den kropp som man är född i. Tyvärr så är det inte riktigt så i samhället vi lever i idag. Långt ifrån alla är nöjda med den man är. Jag tycker det här är väldigt sorgligt och att det är ett väldigt viktigt ämne att ta upp för det skrivs alldeles för lite om det. Vart man än tittar så ser man fantastiska ansikten och kroppar på bilder som cirkulerar på nätet, i tidningar, på tv:n och diverse olika sociala medier... Vad som inte framgår är att dessa bilder är retucherade i 99 av 100 fall ungefär. Media fösöker framställa något som inte ens är rimligt, då är det ju inte konstigt att många människor och speciellt unga tonåringar börjar ogilla sin kropp. Idealen i samhället är förvrängda och varför ska vi behöva jämföra oss med dessa retucherade modeller och känna oss ännu sämre? 

Alla har vi brister och skavanker, men vad gör det? Det visar bara att vi är mänskliga (och unika). Det är inte det man ska fokusera på, bristerna kommer att gå vid vår sida ovadsett om vi gillar det eller inte. Så ta fram optimisten i dig och gör dina svagheter till din styrka. Det är inte värt att lägga ner tiden på pessimisten i dig för den kommer alltid bara att se bristerna och lägga tyngden vid det. Nu är tiden inne för oss att börja uppskatta vad det är vi faktiskt har, jag vet att du har extremt mycket att vara tacksam över - det har vi alla. Alla har något ljus som är tänt i den mörka tunneln och som visar dig vägen framåt. Faktiskt så är det inte de gladaste människorna som har det bästa utav allting utan de gladaste människorna är de som gör det bästa av vad de har. There's a difference. 

En gång i tiden var jag den där osäkra tjejen som gick runt på skolgården utan att våga ha riktig ögonkontakt med någon, ville helst inte prata högt och tog ingen plats. Ni vet den där tysta tjejen som man inte får ett riktigt grepp om. Henne var jag. Den tiden är förbi nu, jag växte ur mitt sköldpaddsskal och vågade sträcka på ryggen, prata med främlingar jag aldrig träffat förut och jag vågade hålla kvar ögonen när någon kollade på mig. Jag gick från att vara den osäkra tjejen till att bli säker på mig själv, jag tror jag hittade min väg. Alla förtjänar att hitta sin väg, men ibland hamnar man på lite sidostigar innan man hittar rätt. Den snabbaste vägen är inte alltid den bästa för oj vad jag har lärt mig mycket om mig själv och andra längs min väg. Jag vågar ha egna åsikter och stå upp för vad jag tycker, alla borde våga stå upp för sig själva för vem ska annars göra det?? Lev nu, inte sen. 

Och är ni lite vilse just nu på eran väg så ta det lugnt och njut av utsikten och guppen på vägen och tids nog kommer du också hitta rätt. ♥ Stay strong