Innan jag fick min mens för drygt fem år sedan så hade jag tiotusentals funderingar som snurrade runt i huvudet, jag vet att jag inte är enda som gick runt med alla dessa funeringar då. Många gör det och det är inget konstigt, det är normalt. Jag tror det underlättar om man har någon man kan ventilera med om alla sina tankar, kanske sin mamma. Jag hade inte den personen i mitt liv då, ingen att ventilera med. Så om ni har den personen ni kan prata med, utnytja det och var tacksam över det. För det gör så mycket! Jag tror dessutom att det gör så att man blir mer öppen kring ämnet och ser det som mer naturligt, ingen tabu att prata om det. Något som behövs i samhället, mer snack om det för att det är fortfarande ganska tabubelgagt även om det är mer acceptabelt nu än det var förr. Vi har en bit kvar ändock! 

Här är några av mina funderingar jag önskar jag hade haft svaret på, funderingar jag gick och funderade över innan jag väl fick mensen. Alltså detta är vad jag skulle jag sagt till mig själv: 

- Sluta oroa dig och tänka så mycket. Ta det som det kommer. Du kommer att få mens precis som dina kompisar, dessutom kommer det inte att hjälpa att gå och oroa sig över det. Lev nu och så kommer mensen när tiden är inne.

- Du är inte den enda att få mensen sent även om det känns som det. Kom ihåg det är lika tufft att vara den första att få mens som att vara den sista.

- Mensblodet kommer inte vara som du har föreställt dig. Det kan skifta i både konsistens och färg från brun till röd. Alltså det är inte som blodet från ett sår.

- Du kommer känna mensen rinna med bindan, det suger och känns som man går och kissar på sig. En ganska obehaglig känsla som man helt enkelt får gilla bara.

- Varför tog du din första värktablett mot mensvärken 3 år efter att du fick mensen??? Om du bara hade vetat hur stor hjälp den varit tidigare. Den underlättar verkligen för en ibland.

-  Det är helt normalt ifall mensen inte kommer på flera månader, den är bara oregelbunden och du är långt ifrån ensam om det.

- Var inte orolig och bli inte rädd ifall allt toavatten i toaletten blir rött, för det blir det oftast.

De flesta väljer ju att ta bort sitt oönskade hår på kroppen, vissa mer än andra. Jag måste först bara påpeka att tanken med detta inlägg är absolut inte att ni ska känna det som ett måste att raka er, för det måste man inte. Man gör precis som man själv vill och känner sig bekväm med!!

Men till de som väljer att raka sig så kan man ändå vara så snäll som möjligt mot huden. Jag har själv ganska känslig hud, som kan reagera. Här är några punkter som är bra att tänka över vid rakning:

• Ha vassa rakblad på hyveln, är de slöa så är det lätt att skära sig.
• Raka dig under rinnande vatten, förslagsvis i duschen. Undvik torrakning då huden inte gillar det.
• Använd raklödder/rakgel i duschen för att minska risken för rakfinnar sen.
• Återfukta huden efter rakning, min favorit är att smörja in sig med kroppsolja. Men salva fungerar också.

Att raka sig dagligen är heller inte något huden älskar, låt huden hinna läka emellan gångerna. Det mår den bäst av. Nu under vinterhalvåret kan man till och med vara lite orakad i perioder om man inte ska resa eller träffa killen. Huden gillar det och ingen ser det heller, win win. Det mest skonsamma för huden är arr raka medhårs dock brukar allt hår inte följa med då, så oftast brukar det sluta att man rakar mothårs i alla fall. Men fungerar det för dig att raka medhårs så gör det, mycket bättre för huden.

Gammal omröstning resultat:

Ny omrösning: (svara i menyn till höger)

Svara ärligt, Hur mår du? (på insidan, från hjärtat)

* Helt ärligt har jag inget att klaga på, mår toppen.

* Mår helt okej, mått bättre

* Nja sådär... Inte så jättebra

* Mår inte bra alls, mår dåligt

Hej, Det här har inget med mens att göra direkt. Men jag känner mig väldigt nere ibland och undrar om jag är deprimerad? Hur blir man glad och börjar uppskatta livet igen? Min livslust är i botten.

Frågor som denna får mitt hjärta att gå i bitar. Blir ledsen av att läsa sådant här, vill inte att någon ska behöva känna så. Ingen förtjänar det. Frågor som denna gör mig ofta ganska mållös och jag vet aldrig vad jag ska svara. Jag vill bara skriva att allt kommer att lösa sig och att det blir bra. Men det är bara tomma ord, jag vill skriva ord med tyngd som faktiskt kanske kan hjälpa någon, men det är svårt. Det är svårt att skriva ord med tyngd och verkligt innehåll.

Att livslusten är i botten är tufft och man måste ta sig upp från botten mot toppen. Det är jättesvårt, men det går och man måste se till att göra det. Det kommer ta tid, men det är värt all den tiden och kämparglöden. Ingen blir en fighter utan mostånd. Hur svårt livet än må vara just i detta nu, så tror jag ändå på att man måste gå igenom tuffare perioder om man ska kunna uppskatta lycka och alla härliga stunder. Man når inte toppen på berget om man inte börjar klättra från dalen mot toppen. Alla fungerer olika, och därför måste var och en komma på hur man ska göra för att börja må bra igen och hitta optimisten. Men har ändå sammanställt några punkter jag tror är bra för en väg mot toppen av berget, kom bara ihåg att det finns flera vägar upp mot bergstoppen, vissa rakare än andra.

• Undvik vara ensam eller avskärma dig från vänner, familj. Det leder ofta till många tankar. Så förssök träffa kompisar och var social. Det blir inte bättre av att bara sitt ensam hem.
• Sluta jämför dig med andra, fokusera på DIG och var den bästa versionen av dig. Att jämföra sig med andra är vanligt, men det tjänar inget till. Det leder oftast bara till att du blir mer tveksam på dig själv. Ingen vinner på det.
• Rör på dig, när man mår dåligt är det bra att röra på sig, träna. För att när vi tränar så utsöndrar kroppen endorfiner, ett "måbra ämne" i kroppen.
• Skratta, omge dig med människor som får dig på bra humör. Ingen vill vara kompis med sånna som försöker dra ner en bara för att själv känna sig bättre. Nej, umgås med de som vill ditt bästa. Glädjespridare.

Har ni några andra tips kanske? kommentera.

Personligen tycker jag inte det är konstigt att många mår dåligt psykiskt idagens samhälle, för kolla bara på idealen. De är sjuka rent ut sagt. Sorgligt men sant. Alla måste börja stå upp för sig själv, våga gå med sträckt rygg för sin egen skull. Och ge inte upp! Tiden bär oss vidare mot bättre tider, inte sant. Skoltiden är mer eller mindre tuff för många, jag har också varit där. Men jag lovar er att om ni bara ser till att krigar er igenom den så kommer ni bli starka genom det och era pusselbitar kommer falla på plats. Ni kommer hitta er mening och känna er behövda. Om något så kom föralltid ihåg att ni ÄR ÄLSKADE och har en STOR BETYDELSE. Låt ingen NÅGONSIN säga något annat. Ge aldrig, ovadsett omständigheter, upp.

(Visa att ni håller med, gilla inlägget på hjärtat). PEPP!

Börjar inlägget med en fråga till er: Fick ni hemskickade bindor och en faktabok i årskurs fem typ?

Kan berätta att jag fick det i alla fall, men det var ju ett bra tag sen så vet inte hur det är idag? Berätta gäärna. Det kanske skiljer sig mellan olika komuner också, det vet jag faktiskt inte. 

För alla tjejer där jag bor och när jag gick i femman så fick man en liten förpackning hemskickad i brevlådan med ett par bindor i och så en bok som handlar om puberteten och vad som händer i kroppen. Har faktiskt en historia om det också, som med allt annat... Var hemma hos en kompis den dagen som hon fick det hemskickat i brevlådan (av en slump) så råkade helt enkelt vara med när hon fick det och vi läste och kollade igenom det tillsammans den eftermiddagen... Vi bor på samma gata så visste ju att jag också hade fått det paketet den dagen... MEN nej, inget paket i brevlådan den dagen, inte nästa dag heller... Jag visste ju att det skulle komma, dels för min kompis och dels för att jag visste att min syster också fått det några år tidigare... Men nej, inget paket till mig. Sen en dag av någon anledning så hittade jag paket som var till mig bland mammas mensskydd. Hon hade alltså tagit det och gömt det för hon antgaligen inte tyckte jag var mogen nog. Så om några mammor eller pappor för den delen läser detta, gör inte så. Barnen vet mer än vad man tror och jag som gick och väntatde på paketet hittade det gömt i hemmet istället. Det är inte ett bättre sätt enligt mig även om så kanske var tanken.

Sen en dag, tror jag gick i sjuan då så kom mamma in med det, paketet, i mitt rum och gav det till mig... 2 år senare ungefär. Även om min mamma menade väl då så gick jag och undrade VARFÖR. Kan tillägga att det är inget jag tänker på idag, allt löste sig till slut ändå men det finns ju enklare sätt enligt mig. Och den där boken lusläste jag bokstavligen sen, flera gånger om. Har den kvar någonstans faktiskt tror jag. Ska kolla efter.

Ja, hittade boken eller det var mer utav ett 'häfte' som jag fick då. (bilden nedan). Får man liknande idag?

(Klicka på bilden, för större. På översta till vänster kan man även se vilka prover jag fick. 3 bindor)

Vissa känner av sin ägglossning medan andra inte känner av det alls, det är helt individuellt. Inget är mer konstigt eller normalt än det andra. Jag hör till gruppen som känner av sin ägglossning, vilket jag inte ser som något negativt. För min del som inte har en helt regelbunden mens, utan den kommer oftast senare än 'beräknat'. Genom ägglossningen så kan jag veta att okej, om två veckor är det dags för mens. Praktiskt just eftersom den inte är regelbunden som en klocka, och tack vara ägglossningen kan jag då veta när mensen kommer. 

Jag känner av ming ägglosnning genom rikligare, slemmigare och genomsklinligare flytningar. (Med slemmiga menar jag typ som äggvita, tmi? Det är en ganska bra beskrivning av konsistensen). Ibland kan det också vara blodblandade flytningar. Så trosskydd under de dagarna är praktiskt för min del. Men alla känner av det olika som jag sa och vissa känner det inte alls. Så jämför inte med hur jag känner det för vi har olika kroppar. Jag känner väldigt tydligt just när jag har ägglossning, men min personliga åsikt är som sagt att jag upplever det som positivt. Inte bara för att veta när mensen kommer utan det är också praktiskt inför framtiden den dagen man väl ska skaffa barn. Känner du av din ägglossning? Eller inte? Skriv gärna en kommentar om dina erfarenheter kring det hela.

Ägglossning, vad är det?

Nej, man kan inte bada med binda av många orsaker, här är några av orsakerna:

Den största orsaken till att det inte går att bada med binda är just att den tappar allsin funktion, så det är helt meningslöst.Ska man bada med mensskydd så är det tampong alternativt menskopp som finns idag på marknaden. Blöder man inte så mycket så kan man bada utan mensskydd.

För mig så räckte det inte att bara se blod i trosan när jag fick min första mens. Jag ville veta allt och varför det var som det var. Jag ville veta vad som hände på insidan och jville veta hur min kropp faktiskt fungerade. Det är delvis en av orsakerna till att jag vet ganska så mycket om just mens och allt sånt, och en av orsakerna till att jag vill dela med mig av sånt i den här bloggen. Jag vill att alla ska veta vad som händer i deras kropp och kanske ge killar en större förståelse.

För att få mens så måste man ha haft ägglossning. Ingen mens - så ingen ägglossning. Det är själva ägglossningen som är hela grejen egentligen kan man säga. Mensen är bara en 'konsekvens' av ägglossningen. Det är tack vare ägglossningen som vi kvinnor kan bli gravida. Varje månad (om man har regelbunden mens) så släpper ena eller båda äggstockarna iväg ett ägg. Ägget eller äggen vandrar sedan genom äggledarna i väntan på att bli befruktade. Befruktade kan de bara bli om det kommer en spermie. Oftast är det ett ägg som släpps iväg men de gånger de släpps två ägg, ett från vardera äggstock.. Det är då man får tvåäggstvillingar (om äggen blir befruktade). 

Ett litet sidospår som jag vet jag funderade på i början innan jag faktisk själv tog reda på svaret från en barnmorska var att ifall det släpps iväg två ägg en månad som inte blir befruktade - kommer mensen bli dubbelt så riklig då?! Svaret är nej, mensen kommer inte att bli rikligare för det. Så man märker inte det på mensen.

I början när man får sin mens så är ägglossningen ofta oregelbunden, för det kan ta lite tid för äggstockarna att vakna. Det är också därför mensen ofta är oregelbunden i början. Sen finns de även dem som har oregelbunden ägglossning hela tiden, det är inget konstigt egentligen. Det kan bli lite svårare att planera för barn i framtiden, att veta när man har ägglossning och inte. Men inget som ställer till problem.

Tillbaks till början och bort från sidospåret... Ägglossningen sker oftast ca 2 veckor innan mensen och från ägglossning till mensen så bygger livmodern upp slemhinna för att ägget ska trivas.. Men sker ingen befruktning så måste kroppen göra sig av med slemhinnan och ägget - det är mensen. För att sedan börja om igen nästa månad..